Det gungade rätt friskt på sjön idag. Klockan väckte oss alldeles för tidigt i morse, 05:30. Benny ville ha lite marginal så vi inte skulle missa båten. När vi skulle checka in vid färjeterminalen visade det sig att det var förseningar pga tekniskt fel. Typiskt, när vi ändå fick gå upp så tidigt. Båtresan var inte så väldans rolig heller, för det gungade rätt ordentligt. Ebba kräktes och Benny rörde sig inte ur fläcken där han satt i sin vilstol. Tur då att jag klarar sjön rätt bra. Sofia sov större delen av resan och Filip hade först magknip, sen släppte det och vi satt och spelade lusen för att få tiden att gå.
Borta bra men hemma bäst. Det gamla ordspråket är så träffande. Det va trist att lämna ön men ändå så skönt att va hemma igen. Vi började att käka hamburgarna som vi stannade och köpte på vägen hem. Sen packade vi in alla grejerna.
Nästan allt fick plats. Det var bara några gamla dockor och dockkläder som blev kvar. De får vi ta med nästa gång. Bilen var verkligen fylld upp till taket. En kartong med keramikmuggar och kannor, två stora damejaner, järngrytor, en golvljusstake.. Det var ju inte några få och små saker som skulle med. Nu är grejerna iallafall på plats. De blir förhoppningsvis bra rekvisita den 18:e. Vi fick svar på Bennys inbjudan från Ullis och Lasse idag. Skitkul, de hade också gjort en rulle "gammalt papper" och skrivit sitt svar på det. Det var ju så posten funkade förr.
Idag har vi fått svar från de flesta, och när jag räknar samman är det hela 38 gäster. Otroligt roligt. Vi får bara hålla tummarna för att inte regnet vräker ner den kvällen också. Då blir det väl lite panik med platsen, även om det finns hjärterum. Men det skall nog lösa sig också om det är så.
tisdag 31 juli 2007
22 juli - Dreja krukor i Etelhem
Ebba drejar för fullt. Fin blev skålen också. När man såg den kunde jag iallafall inte gissat på att det var första gången.Sofia fick vara med också. Men bara för att kolla in vad vi andra tjejer gjorde.
21 juli - Kusinträffen
Förra året missade jag träffen mellan kusinerna men iår blev det av. Vi skulle träffas ute i lunchrummet på Roma sockerbruk vid 12-tiden. Vi kom nog en halvtimme sen till träffen. Först väntade vi in pappa för att han skulle köra före och visa vägen, när han blev försenad chansade vi själva men körde såklart fel och kom ännu senare än vad som va sagt. När vi väl hittade fram till rätt lokal hade alla redan satt sig och börjat att äta. Det var ju iof bra. Jonny tog emot med en kram och vi tog för oss av den goda maten.
Det var kul att se att alla kusinerna med respektive och sina barn och sina föräldrar verkligen var på plats. Vi var rätt många sammanlagt. Gick runt och hälsade och pratade en kortis med alla efter maten. Där fanns Kurre och pappas syster Ingalill med barnen Micka (Simon och Linn), Lena (Johanna och Emily) och Margurite (Liv, Hedda och Felix). Med fanns också Janne och faster Bibbi med barnen Johnny (Johanna och Mikaela), Tony, Linda (Erik och Adam) och Stefan. Alla dessa kusiner, kusinbarn och fastrar bor nu på gotland. Min tredje faster Ingamay bor också i Stockholm och hon hade kommit ner med sina barn och barnbarn Veronica (Linus och Emilia) och Pernilla (Niklas och Tuva).
Det var kul att se att alla kusinerna med respektive och sina barn och sina föräldrar verkligen var på plats. Vi var rätt många sammanlagt. Gick runt och hälsade och pratade en kortis med alla efter maten. Där fanns Kurre och pappas syster Ingalill med barnen Micka (Simon och Linn), Lena (Johanna och Emily) och Margurite (Liv, Hedda och Felix). Med fanns också Janne och faster Bibbi med barnen Johnny (Johanna och Mikaela), Tony, Linda (Erik och Adam) och Stefan. Alla dessa kusiner, kusinbarn och fastrar bor nu på gotland. Min tredje faster Ingamay bor också i Stockholm och hon hade kommit ner med sina barn och barnbarn Veronica (Linus och Emilia) och Pernilla (Niklas och Tuva).
18 juli - Gotland, here we come
Vakna, på med kläder sen ner och äta frukost. Ibland är det skönt att inte vakna hemma. Frukustbuffén på Böda hotell var helt okej. Det fanns inte lika mycket att välja på som det brukar vara på vår egen "hotellfrukost" men det fanns fullt tillräcklilgt. Det som är lite synd och jobbigt när man är ute på semester med barnen är att det nästan aldrig finns låg-laktosprodukter att välja på. Det fanns det på finlandsbåten, när vi åkte den rutten, men annars tror jag inte att någon har haft det som alternativ. Idag som det finns så många som lider av detta. Vi håller tummarna att det kommer någon förändring snart.
Efter frukost packade vi ihop oss och in med allt i bilen igen. Sen rullade vi ca 100 meter och in och handla i någon form av lågprisaffär. Fyndade inte så mycket men det blev iallafall en tröja till mamma "Riktiga tjejer luktar disel", två tyggrejer som man placerar ovanpå kakfatet för att flugorna inte skall komma åt kakorna och så ett snyggt papperssnöre. Sen rullade vi sakta vidare till byxelkrok och Grankullavik.
Inget är som väntans tider. Det gick inte så fort i incheckningen. Bilköerna började ringla långt ut på den ordinarie vägen. Utanför dörren strilade regnet också på. Då gäller det att få tiden att gå i kön. Benny läste tidningen, vi andra höll låda som vanligt. Jag och Filip gick ut en stund och pratade med en av gotlandsbolagets anställda. Ville veta om det fanns risk för att färjan skulle bli inställd. Enligt personen jag pratade med hade de bara ställt in en endaste gång och det var när SMHI hade gått ut med orkanvarning, då hade de bestämt sig för att ställa in en tur. Det visade sig dock sen att det var vindstilla när tiden väl var inne, men då var det redan försent. En annan gång hade en tripp senarelagts pga att det blåste för mycket. Båten kom inte ut från grankullaviks skärgård. Dåså, det var bra att få infot om att det inte skulle bli några inställda båtar idag iallafall. Vi kom med och sen tog det bara två timmar innan vi körde av rampen hemma på gotland.
Äntligen här, har inte varit hemma på ön sen i februari när mamma fyllde år. Jisses vad tiden går fort. Vi stannade först på den nya ICA maxin och handlade fikabröd. Hade lovat Petra att komma över en stund direkt när vi kom hem. Benny fick packa ur bilen själv. Kul att träffa Petra och barnen igen. Även om det fanns sorg i huset.
Bara dagarna innan hade en nära vän till familjen omkommit i en motorcykelolycka. Finns inte ord för en sådan sorg. Även om jag själv inte kände killen är det grymt, orättvist och alldeles för tidigt att få lämna in som fyrtioårig småbarnsfar.
Vi tog en fika och pratade om ditten och datten. Skönt att kunna vara nära igen, för en stund. Efter fikat tog vi en snabbpromenad runt kvarteret. Sen hem till var och en.
Benny hade redan packat in det mesta när jag kom hem. Jag och barnen skulle sova i husbilen och Benny tog sängen som stod i kontoret i huset. Det blev bra.
När pappa kom hem satte vi också igång kylskåpet i husbilen där vi sen hade våra grejer. Det blir ju lite trångt med tio personer som skall dela hushåll så det funkade bra att få ha grejerna i en annan kyl, även om det blev en del släpande på kylvaror fram och tillbaka.
Ebba och Filip blev jätteglada när morfar kom hem. 
Förutom den vanliga leken och buset blev det också en stunds avkoppling i hängmattan och att klippa gräsmattan med åkgräsklipparen. När kvälen väl kom var det inte så svårt att få på pyjamas och borsta tänderna. Nu var vi äntligen på ön igen!
Förutom den vanliga leken och buset blev det också en stunds avkoppling i hängmattan och att klippa gräsmattan med åkgräsklipparen. När kvälen väl kom var det inte så svårt att få på pyjamas och borsta tänderna. Nu var vi äntligen på ön igen!17 juli - Mot Öland och Gotland
Janne vaknade först, han var redan borta på husbygget när vi andra piggnade till. Det blev frukost och prat och lite mer prat innan vi hade packat ihop grejerna och stuvat in prylarna och hela familjen i bilen igen.
Vi stannade till och kollade på Janne och Sylvias pågående husbygge. När det här huset blir klart kommer det inte att gå av för hackor. Över 300 kvm, fulladdat med tekniska finesser och andra spännande planlösningar. Ja, jag är inte förvånad för när Janne och Sylvia sätter igång blir det väl alltid nåt udda, helhäftigt och läckert.
Resan ner till Öland kändes lång och varm. Det var hela 29 grader utomhus, tur att det finns AC.Vi stannade till och lunchade i Hörsby, sen vidare igen. Nästa stopp var apoteket i Ellingsberg. Jag hade ju fått reservera två salvtuber på apoteket solvändan och dessa tuber skulle hämtas före kl 18:00 idag. Benny körde efter sin nya GPS i mobilen. Men det var tveksamt om vi var på väg till rätt ställe. Det fanns nämligen bara en väg som hette Färlösavägen och den låg i Lindsberg och inte i ellingsberg. Hursom, vi chansade på att det adressen och vägbeskrivningen var den rätta och tog kosan efter GPS-förslaget. Och rätt var det. Jag måste ha hört helt fel i telefonen. Det kanske berodde på den småländska dialekten?
Köra, köra. Nu Ebba och Filip kör vi på Ölandsbron. Vad hög och lång den är. -Pratar de svenska undrade Ebba, jo vi är ännu kvar i Sverige. Väl framme vid Böda hotell installerade vi oss i ”hytten” (mina barn är nog mer van att åka båt en att bo på hotell),
sen ner i resturangen och äta sen kvällsmiddag. Vi var så trötta att vi gick och lade oss hela familjen. Även om det tog en tid att komma till ro för rummet var väldigt lyhört och det var kopiöst varmt ute… men what a f-k, bara att somna in så vi inte missar frukosten i morgon bitti, sen hägrar äntligen Gotland..
Vi stannade till och kollade på Janne och Sylvias pågående husbygge. När det här huset blir klart kommer det inte att gå av för hackor. Över 300 kvm, fulladdat med tekniska finesser och andra spännande planlösningar. Ja, jag är inte förvånad för när Janne och Sylvia sätter igång blir det väl alltid nåt udda, helhäftigt och läckert.
Resan ner till Öland kändes lång och varm. Det var hela 29 grader utomhus, tur att det finns AC.Vi stannade till och lunchade i Hörsby, sen vidare igen. Nästa stopp var apoteket i Ellingsberg. Jag hade ju fått reservera två salvtuber på apoteket solvändan och dessa tuber skulle hämtas före kl 18:00 idag. Benny körde efter sin nya GPS i mobilen. Men det var tveksamt om vi var på väg till rätt ställe. Det fanns nämligen bara en väg som hette Färlösavägen och den låg i Lindsberg och inte i ellingsberg. Hursom, vi chansade på att det adressen och vägbeskrivningen var den rätta och tog kosan efter GPS-förslaget. Och rätt var det. Jag måste ha hört helt fel i telefonen. Det kanske berodde på den småländska dialekten?
Köra, köra. Nu Ebba och Filip kör vi på Ölandsbron. Vad hög och lång den är. -Pratar de svenska undrade Ebba, jo vi är ännu kvar i Sverige. Väl framme vid Böda hotell installerade vi oss i ”hytten” (mina barn är nog mer van att åka båt en att bo på hotell),
sen ner i resturangen och äta sen kvällsmiddag. Vi var så trötta att vi gick och lade oss hela familjen. Även om det tog en tid att komma till ro för rummet var väldigt lyhört och det var kopiöst varmt ute… men what a f-k, bara att somna in så vi inte missar frukosten i morgon bitti, sen hägrar äntligen Gotland..
16 juli - Nu är vi snart på rull
Tro´t eller inte men Sofia fyller 6 månader idag. Lilla tjejen har redan blivit ett halvår, guu vad tiden går fort. Vi firade det med att packa väskor, städa huset och starta vår semester med en övernattning hemma hos Janne och Sylvia i Borensberg.
Nej ärligt talat hanns det inte med så mycket firande idag. Nästan hela dagen gick åt till packa väskorna, fixa med blommorna (underlätta för Ammie att vattna) tvätta och vika in tvätten, plocka i ordning och dammsuga av, så det är fint sen när vi kommer hem igen.
Vi hann också förbi Normans med en liten present till den nya lillebrorsan. De var inte hemma men vi lade dressen i lådan och skrev en grattislapp. Hoppas att killen inte redan har hunnit växa ur den storleken. Kommer inte ihåg hur stor/liten han var när han kom i mitten av juni. När vi sen väl kom iväg blev det också en sväng förbi biblioteket och lämna tillbaka de sista böckerna som skulle vara inne senast den 26:e.
Sen vidare och stanna för lunch. Då var vi riktigt hungriga för vi hade bara ätit fruktost och klockan var nog närmar 15:00 när vi låste dörren hemma. Vi kom väl inte fram förrän på kvällen. Resan som skulle ta ca två timmar tog nästan fyra timmar innan vi var framme, men det får man räkna med när det finns småbarn. Det blev hela fyra stopp på vår lilla resa ner. Först ett lunchstopp, och precis efter lunchen när vi hade spänt fast oss i bilen och skulle starta bajsade Sofia så det var bara ut på gräsmattan och byta blöja igen. Vad gör man inte när det är småbarn.
En timme senare var det dags för ett amningsstop, strax därefter ett bajsstop för Filip som inte gick så bra i naturen utan det fick bli ett toalett, glass och fikastop lite senare också.
Sen va vi äntligen framme i Borensberg. Vad kul det va att träffa dem igen, kul också att se hur huset hade gjorts i ordning. Sist jag var där skulle de precis börja med renoveringen. När Janne o Sylvia sätter igån kan det bli hur spejit som helst. Jag fastnade speciellt för två olika grejer i det här huset.
Den första var en gammal byrå som Sylvia dekorerat med disneyfigurer. Sylvia hade klippt ut och klistrat fast figurer ur kalleankatidningar på en byrå, som sedan lackats som skydd. Tror nog att alla figurerna var med. Allt ifrån Uppfinnarjocke till lilla Tingeling. Annorlunda, men kanonfint. I köket hade Sylvia också gjort en egendesignad taklampa. En ”installation” av grenar, ljulgransbelysning och snart också kristaller. Också den var jättefin. Typiskt bara att jag missade att fota grejerna.
Fotade istället när vi satt och åt. Här är en bild på barnens middag. Det blev rätt sent som grillen kom igång, men det var ju bara för att vi kom fram så himla sent. Efter grillan blev det nattning av barn sen lite vuxeneftersnack. Tack snälla Janne och Sylvia (och Julia) för er generösa gästfrihet.
lördag 14 juli 2007
Solrosor och spetsdukar
När Carina, min svärmor skulle fylla 60 år fick jag frågan om jag ville hjälpa till med dukningen inför det öppna huset. Det var inte så svårt att svara ja på den frågan. Vad roligt att få vara med och dekorera, göra fint och testa nya idéer. Helena, Carinas dotter hjälpte till med maten. Det var lite speciellt för Carina fyller år i augusti och då finns ju min favoritblomma att plocka ute i trädgården, solrosen.
Hur det än är så behövs lite olika saker när det skall förberedas och dukas upp. Carina ville ha ett buffebord, ett drinkbord och så skulle gäserna kunna sitta och äta vid matsalsbordet och vid soffbordet.
Började med buffebordet. Där ställde jag upp två nyinköpta skohyllor för att få lite höjd på arrangemanget. Sen kläddes dem in i en ljusgrå gardinlängd med vita cirklar, en längd som jag tog med hemifrån.
Ovanpå gardinen och på resten av borden lades spetsduk. Jag använde mig av en inte allt för dyr spetsduk från Ikea. Det gick åt flera meter spets. Det dukades med spetsen på stora middagsbordet, soffbordet, drinkbordet och buffebordet i köket. Sen piffades alltihop upp med lite murgröna.
För att gästerna skulle se vad de hade att välja på i matväg så tog jag med cypresshållarna. Helena skrev ner maträtterna på lappar som sattes fast i hållarna.
För att sen få till dekorationen lite extra hittade jag några fina krukor och en vas i en prylaffär i Högdalen. Småkrukorna var fyrkantiga och guldfärgade. Jag fyllde dem med oasis och gjorde ett litet arrangemang av en solros, kvist av röda vinbär med blad och annat grönt i nederkant. Det passade rätt bra ihop med de blåa och gröna ljusen som jag tidigare köpt från Ikea.
I blomvasen satte jag också en solros, några funkiablad, några blad från trädgårdsirisen, några kvistar röda vinbär och vinbärsblad. För det lilla extra knipsade jag också av en del av min gullranka hemma som jag lät flyta fram mellan faten. Arrangemanget syns på bilden till vänster.
När det är buffe är det praktiskt att ha bestick och tallrikar i anslutning till buffebordet. För att underlätta för gästerna rullade vi in besticken i servetter och låste med en servettring bestående av ståltråd med pärlor på. Enkelt men väldigt fint. Det tog lite mer än en kväll att tvinna ihop alla servettringarna, men det var det värt. Med facit i hand. Och Ebba har ännu inte saknat sina pärlor.
Utanför dörren placerade jag några blommor i en korg, virade runt lite serpentiner och fäste två silverballonger och skrev Carina 60 år på en skylt. Tanken var att korgen skulle bli vägvisare för gästerna, att de skulle hitta rätt dörr att plinga på. Det arrangemanget fick jag tyvärr ingen bild på.
14 juli Gröna Lund i repris
Tidigt på morgonen gick Ebba och Filip så snällt och beskedligt upp ur sina sängar, åt frukost och klädde på sig kläderna utan några som helst protester. Filip behövde vi inte ens säga till att det var dags att klä på sig. Kunde det vara nåt kul på gång kanske? Jo, idag skulle barnen ju äntligen få komma till GrönaLund, igen. Igår bestämde vi att Benny skulle åka själv med barnen så jag skulle få lite tid här hemma att bara ta det lungt och varva ner, och slippa det eviga stimmet. Så, det var ju taget utan större protest.
Men, vad tyst och tråkigt det blir redan efter någon timme. Vid tre-tiden, (fikatid) var jag redan tvungen att ringa och höra om de var på väg hem. De hade jättekul och skulle inte hem inom den närmsta tiden. Kul! Då hann jag fixa lite till här hemma.
På förmiddagen tog jag bilen en sväng till Högdalen för att köpa en present till en relativt nyfödd pojke här i kvarteret och för att ta ut mina salvor på det nya receptet. Bunkra upp i förrådet innan vi åker iväg. Men det gick inte riktigt som jag hade hoppats. När jag lämnade över receptet till receptarien så konstaterade hon krasst att de inte hade min salva hemma. Vi sökte på lagret på några andra apotek i närheten men det närmaste vi kunde komma var att Globen hade en tub kvar, och jag som egentligen ville ha två som det var ordinerat. Receptarien gav mig ett telefonnummer som jag kunde ringa för att få reda på vilka apotek som hade medicinen på lager. Det spelar ju ingen roll om det så fanns på Öland eller Gotland, jag behöver ju salvorna för den sista tuben har snart tagit slut. Varför är det alltid såhär, varje sommar. Har inte receptet gått ut på tidsregeln, så är det nåt annat strul. Just på sommaren när det är stängt på behandlingsanläggningen och läkarena med största säkerhet har semester. Jag rinde apotekstjänsten när jag kom hem och vi hittade två tuber på ett apotek strax utanför Kalmar. Reserverat och klart. Vad bra då. Nu skall det väl ordna sig den här sommaren med.
Annars så hann jag också med att se reprisen på sommartorpet, dricka en kopp kaffe i lugn och ro på balkongen för Sofia låg också och sov i nästan två timmar på eftermiddagen. Såhär lungt har det nog inte varit sedan barnen fick sommarlov. Skönt att få en off-dag. Nu tror jag nog att batterierna har laddats igen.
Vid fyrasnåret ringde Ammie och kom över på en snabb-fika och för att hämta en GPS grej som hon skulle låna och testa under helgen. Precis när Ammie och Freddy hade gått kom Benny och barnen hem. De var trötta men ännu uppspelta av allt det roliga som hade hänt. Två häften hade de åkt slut på, sockervadd, hamburgare, glass. Vad kul att Benny fick skämma bort dem en smula också. Det hade gått så bra. Filip hade inte vågat sig på "VildaMusen", men nyckelpingan, bläckfisken och fritt fall hade de åkt desto fler gånger istället. Nu var nog varje attraktion för deras åldrar testade.
Efter att ha läst kvällstidningen och sträckt ut sig på soffan gick Benny ut i trädgården och gjorde klart kantstenen vid uteplatsen. Hoppas jag hinner fota resultatet i morgon, det blev jättebra när jorden och kantstenarna var på plats. Nu börjar det likna något! Själv klippte jag hela gräsmattan och krattade upp alla kottar som blåst ner. Vågade inte chansa på att vänta med gräsklippningen till i morgon ifall det av någon outgrundlig anledning råkar regna igen. Och vad tror ni hände på kvällen? Jo, det kom mera regn. Redan vid nio-tiden började det skvala. Tur att jag hann klippa av gräset innan det blev helt blött igen.
Trädgårdspysslet drog ut på tiden så vi var inte klara förrän kl 20. Oj, in och laga mat. Vi hade tinat kött för att grilla så på med grillen och in med potatis i ugnen. Benny lyxade också till middagen med en ägg och chilifylld hummer till förrätt. Smaskens. Vilken tur jag har som har min Benny...som råkar gilla att laga mat också. Det var bara det goda vinet som saknades för en komplett måltid. Men, det är bara att hålla ut, snart är nog amningen över ändå. Vet ju inte hur länge Sofia kommer att vara intresserad av det, nu när vi börjat med gröten.
Men, vad tyst och tråkigt det blir redan efter någon timme. Vid tre-tiden, (fikatid) var jag redan tvungen att ringa och höra om de var på väg hem. De hade jättekul och skulle inte hem inom den närmsta tiden. Kul! Då hann jag fixa lite till här hemma.
På förmiddagen tog jag bilen en sväng till Högdalen för att köpa en present till en relativt nyfödd pojke här i kvarteret och för att ta ut mina salvor på det nya receptet. Bunkra upp i förrådet innan vi åker iväg. Men det gick inte riktigt som jag hade hoppats. När jag lämnade över receptet till receptarien så konstaterade hon krasst att de inte hade min salva hemma. Vi sökte på lagret på några andra apotek i närheten men det närmaste vi kunde komma var att Globen hade en tub kvar, och jag som egentligen ville ha två som det var ordinerat. Receptarien gav mig ett telefonnummer som jag kunde ringa för att få reda på vilka apotek som hade medicinen på lager. Det spelar ju ingen roll om det så fanns på Öland eller Gotland, jag behöver ju salvorna för den sista tuben har snart tagit slut. Varför är det alltid såhär, varje sommar. Har inte receptet gått ut på tidsregeln, så är det nåt annat strul. Just på sommaren när det är stängt på behandlingsanläggningen och läkarena med största säkerhet har semester. Jag rinde apotekstjänsten när jag kom hem och vi hittade två tuber på ett apotek strax utanför Kalmar. Reserverat och klart. Vad bra då. Nu skall det väl ordna sig den här sommaren med.
Annars så hann jag också med att se reprisen på sommartorpet, dricka en kopp kaffe i lugn och ro på balkongen för Sofia låg också och sov i nästan två timmar på eftermiddagen. Såhär lungt har det nog inte varit sedan barnen fick sommarlov. Skönt att få en off-dag. Nu tror jag nog att batterierna har laddats igen.
Vid fyrasnåret ringde Ammie och kom över på en snabb-fika och för att hämta en GPS grej som hon skulle låna och testa under helgen. Precis när Ammie och Freddy hade gått kom Benny och barnen hem. De var trötta men ännu uppspelta av allt det roliga som hade hänt. Två häften hade de åkt slut på, sockervadd, hamburgare, glass. Vad kul att Benny fick skämma bort dem en smula också. Det hade gått så bra. Filip hade inte vågat sig på "VildaMusen", men nyckelpingan, bläckfisken och fritt fall hade de åkt desto fler gånger istället. Nu var nog varje attraktion för deras åldrar testade.
Efter att ha läst kvällstidningen och sträckt ut sig på soffan gick Benny ut i trädgården och gjorde klart kantstenen vid uteplatsen. Hoppas jag hinner fota resultatet i morgon, det blev jättebra när jorden och kantstenarna var på plats. Nu börjar det likna något! Själv klippte jag hela gräsmattan och krattade upp alla kottar som blåst ner. Vågade inte chansa på att vänta med gräsklippningen till i morgon ifall det av någon outgrundlig anledning råkar regna igen. Och vad tror ni hände på kvällen? Jo, det kom mera regn. Redan vid nio-tiden började det skvala. Tur att jag hann klippa av gräset innan det blev helt blött igen.Trädgårdspysslet drog ut på tiden så vi var inte klara förrän kl 20. Oj, in och laga mat. Vi hade tinat kött för att grilla så på med grillen och in med potatis i ugnen. Benny lyxade också till middagen med en ägg och chilifylld hummer till förrätt. Smaskens. Vilken tur jag har som har min Benny...som råkar gilla att laga mat också. Det var bara det goda vinet som saknades för en komplett måltid. Men, det är bara att hålla ut, snart är nog amningen över ändå. Vet ju inte hur länge Sofia kommer att vara intresserad av det, nu när vi börjat med gröten.
Rosbukett med hjärtkakor
En så här ovanlig och tjusig blombukett fick en av barnens dagisfröknar när hon skulle sluta.Vi bakade kakor, köpte rosor och sidenband och klädde in en gammal kruka i glansigare tyg. Sen arrangera alltihop i en vacker bukett. Det var lite pill men resultatet blev över förväntan.
Barnen fick dela på de kakor som inte fick plats i buketten, så både barn och fröken blev nog nöjda av den kreativa presenten.
fredag 13 juli 2007
Fredagen den 13 juli
Det är ju lätt att vara skrockfull om man vet om det. Nästan hela dagen gick innan jag upptäckte att vi hade fredagen den 13 idag. Det var ju tur, annars kunde det ha gått illa :-)
Idag har Benny varit på sitt jobb och jobbat av det sista inför semestern (hoppas jag). Vi gjorde inte så mycket här hemma på förmiddagen. 
Inte så mycket mer än att barnen tjafsade om vem som skulle få hålla i Sofia. Filip drog den längsta stickan idag. Hon verkligen älskar sina äldre syskon. Och de gillar ju henne för det går inte en dag utan att de skall pussa, krama, bära, dansa för henne, hämta leksaker.. ja, listan kan göras lång. Det är toppen, vilken avlastning jag får, från båda barnen. SÅ skönt. Tänk om det hade varit tvärtom, hu vad kämpigt det skulle ha vart.
Inte så mycket mer än att barnen tjafsade om vem som skulle få hålla i Sofia. Filip drog den längsta stickan idag. Hon verkligen älskar sina äldre syskon. Och de gillar ju henne för det går inte en dag utan att de skall pussa, krama, bära, dansa för henne, hämta leksaker.. ja, listan kan göras lång. Det är toppen, vilken avlastning jag får, från båda barnen. SÅ skönt. Tänk om det hade varit tvärtom, hu vad kämpigt det skulle ha vart. Nu idag fick jag till och med en stund framför datorn och kunde jobba med Bennys festwebb. Den börjar ta form nu. Hoppas att den kan inspirera alla inför festen. Undra hur många som kommer. Sista svarsdagen är den 31 juli, så de inbjudna gästerna har ännu några veckor till att bestämma sig på.
Det har varit lite skvalväder idag också (duggreggn). När det är sådär under en längre tid är det inte så kul för barnen att vara ute, iallafall inte under någon längre stund. Ammie SMSade på fm och frågade om vi ville med på bio, men jag kände att jag hellre ville få klart webben innan vår semesterresa. Det är rätt mycket som är kvar att fixas med innan vi åker. Allt tar också så mycket längre tid nu när Sofia finns och kräver viss uppmärksamhet, konstigt vore det väl annars.
På tal om Sofia så fick hon sin första skorpa att gnaga på idag. Vilka miner hon hade, det var något nytt och spännande. Hon dreglade och dreglade och till slut så hade hon lyckats att mjuka upp skorpan så den nästan föll i bitar. Då kom tråkmamman och plockade bort skorpan. Synd för Sofia som kämpat så mycket för att få den mjuk.
På tal om Sofia så fick hon sin första skorpa att gnaga på idag. Vilka miner hon hade, det var något nytt och spännande. Hon dreglade och dreglade och till slut så hade hon lyckats att mjuka upp skorpan så den nästan föll i bitar. Då kom tråkmamman och plockade bort skorpan. Synd för Sofia som kämpat så mycket för att få den mjuk.Lunchen bestod idag av köttbullar och mos. Tillbaka till de vanliga gängorna. Benny kom hem lagom till eftermiddagsfikat. Han hade hittat ett hus på Gotland som låt intressant att kolla upp när vi kommer ner till ön. När vi kollade på webben http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3A3S4D17MDO3L748 kände jag direkt igen huset. I slutet av åttiotalet bodde min pappa och Maud i ett gammalt rivningshus just på den tomten som det här huset nu ligger på. Istället för rivningshuset bygdes tre mindre hus med två lägenheter i varje huskropp. Pappa flyttade in i den första lägenheten som blev klar, sedan revs huset där han hade bott, och det här huset som nu är till salu byggdes där. Pappa och Maud bodde sedan på Furulundsgatan fram tills att huset på Kittelgatan stod färdigt. Kul, får som sagt kolla upp det mer när vi är på plats. Om turen faller på vår lott blir det i så fall förhoppningsvis en god investering för framtiden. Ena kvarten kunde vi fortsätta att hyra ut för att få intäkter till lån och driften. Den andra kvarten kanske vi kunde få in hyrespengar på under några sommarveckor, för att själva sen ha den att åka hem till lite då som då. Vi får hålla tummarna att det känns lika bra när vi är på plats.
Marianne kom förbi med en present till Benny. Hon hade fixat med presentkort till vikingamuseet i gamla uppsala. Vilken grej. Vi måste bara hinna med besöket nu innan festen för att bli lite mer kloka på vikingatiden och hur man levde och lärde då. Benny blev glad för presenten. Det verkade inte som att Marianne kunde komma med på festen då hon fått en spelning på en kräftskiva nånstans vid Täby kyrkby (tror jag att hon sa). Iallafall skulle spelningen hålla på fram till 23:00. Hon är otrolig vår kära granne. Fyllde 70 år nu i våras och är ofta ute på massa roliga grejer. Alltifrån bussresa till Italien, datakurs i Värmland, besöka vänner i norr, släktingar i väster och allt därtill emellan. Sådär aktiv vill jag också bli när jag blir äldre och barnen flyttat ut.
Sen kom Ammie och Freddy över på chiliconcarnemiddag. 
Efter maten plockade Ebba fram målargrejerna för ansiktsmålningar och gav lillebror en make-up som skulle likna kaninen på kartonen till färgerna. Kanske inte identiskt men ändå rätt okej, för att vara första gången som hon målar med grejerna. 
Ammie ryckte sen in och gjorde Ebba till en liten hundvalp. Otroligt vad lite färg kan göra skillnad. Barnen lekte sen hund resten av kvällen, med koppel i form av skärpet till min badrock, med vattenskål och med mat i form av honungsringar som de äter till frukost (liknade faktiskt hundarnas torrfoder, det gjorde dem bra)
Efter maten plockade Ebba fram målargrejerna för ansiktsmålningar och gav lillebror en make-up som skulle likna kaninen på kartonen till färgerna. Kanske inte identiskt men ändå rätt okej, för att vara första gången som hon målar med grejerna. 
Ammie ryckte sen in och gjorde Ebba till en liten hundvalp. Otroligt vad lite färg kan göra skillnad. Barnen lekte sen hund resten av kvällen, med koppel i form av skärpet till min badrock, med vattenskål och med mat i form av honungsringar som de äter till frukost (liknade faktiskt hundarnas torrfoder, det gjorde dem bra)Färgen var inte heller så svår att tvätta bort så det blir nog fler gånger som vi grejar med den.
12 juli - Grönalund-dagen nr 2 flyttad
I går eftermiddag bestämde vi oss för att skjuta fram det andra besöket på Gröna Lund till lördag. Benny hade som vanligt kollat in väderrapporten och det skulle regna under torsdagen. Väderkvinnan/mannen hade faktiskt rätt denna gången också. För visst regnade det, igen. Tråkväder, fast det är klart, det är ju bra för växterna i trädgården. Får väl bli en snigelrunda ikväll igen. Det är baksidan med regn och fukt i trädgården, det blir ofantligt många fler sniglar att ta hand om. I år hann inte ens salladen växa upp en liten bit innan den var bortäten, och just nu ligger räddisorna risigt till. Tja vad skall man göra med elendet. Det är väl bara att kämpa på och ta bort så många som man hinner med.
Igår när vi hade bestämt att inte göra besöket på Gröna Lund kunde vi tackade ja till Lennart och Monicas middagsinbjudan istället. Men innan vi kom iväg till Skevik hann vi också med lite annat. Vi åt pannkakslunch här hemma. Vi hann också baka en rabarber och hallónpaj, plocka iordning i huset, tjata lite på barnen, packa ihop de tidigare lånade biblioteksböckerna, göra oss i ordning och sen åka iväg.
Första stoppet var just biblioteket i Dalen. Jag hade beställt hem en bok av Malena Skote, "Betong som hobby" Den hade äntligen kommit in nu. Egentligen ville jag ha haft den inför betongkvällen med tjejerna då i slutet av juni, men den gick inte att få fram så fort. Det var så stor efterfrågan och kö på boken, så även jag har den nu på snabblån. Det innebär att jag bara i stort sett har helgen på mig att läsa igenom den, innan den skall tillbaka till bibblan igen. Men det skall nog gå det med. Kul att gjuta. Har redan börjat samla på mig ett gäng formar som jag vill testa sen när vi kommer hem från semestern.
När bokinlämningen och lånet var klart åkte vi vidare till Gustavsberg och Brisak. Vilket stort shoppingområde det har blivit även där. Förstår inte hur alla butikerna går runt. Är vi verkligen så många som handlar? Förutom värmdö centrum finns det ju också shopping i Nacka, Gustavsberg och Sickla. Kan det verkligen bära sig? Tja, tydligen gör det väl det.
Vi var egentligen på jakt efter fler skifferplattor som vi köpte där förra sommaren, men det fanns såklart inga sådana för försäljning i år. Det blev istället en påfyllning av inte helt nödvändiga men kul att ha prylar istället. Marshallhållare, dynor till trädgårdssoffan, myrmedel, nya skor till barnen. Kvittot stannade på 600 spänn. Det är verkligen inte svårt att göra av med pengar på ingenting.
Sen åkte vi hem till Lennart och Monica och hälsade på. Vad fint det har blivit i deras nya utbyggnad. Vad du har kämpat Lennart! Det var en riktig njutning att sitta i soffan och titta ut genom de stora nya fönstren, och ut i Monicas fina trädgård. När vi var där så regnade det också lite grann vilket gjorde att färgerna utomhus blev ännu starkare och vackrare att titta på. Det blev också så mycket större inne i huset när matbordet hade fått sin nya placering. Jättefint!
Barnen roade sig med att blåsa ballonger och såpbubblor. Av figurballongerna testade Benny att följa anvisningarna och göra en liten hund till Ebba. Rätt söt, även om det inte var alldeles enkelt att se att det var just en hund som ballongen föreställde. Vad Filips ballong såg ut som tar vi inte upp på den här sidan, men det skulle ha blivit en blomma om det hade funnits lite längre ballonger. Att leka med såpbubblorna var också skoj. Lennart gjorde stora härliga bubblor som barnen sen sprang runt och pickade sönder. Kul! Så kul att de ratade bullibompa denna kväll. Men även det roliga har ett slut så när tiden var inne packade vi in oss i bilen igen och åkte hem. Hem för att sitta uppe halva natten och fixa och trixa med bloggen och hemsidorna inför Bennys fest. Ibland undrar jag om det är värt det...
Igår när vi hade bestämt att inte göra besöket på Gröna Lund kunde vi tackade ja till Lennart och Monicas middagsinbjudan istället. Men innan vi kom iväg till Skevik hann vi också med lite annat. Vi åt pannkakslunch här hemma. Vi hann också baka en rabarber och hallónpaj, plocka iordning i huset, tjata lite på barnen, packa ihop de tidigare lånade biblioteksböckerna, göra oss i ordning och sen åka iväg.
Första stoppet var just biblioteket i Dalen. Jag hade beställt hem en bok av Malena Skote, "Betong som hobby" Den hade äntligen kommit in nu. Egentligen ville jag ha haft den inför betongkvällen med tjejerna då i slutet av juni, men den gick inte att få fram så fort. Det var så stor efterfrågan och kö på boken, så även jag har den nu på snabblån. Det innebär att jag bara i stort sett har helgen på mig att läsa igenom den, innan den skall tillbaka till bibblan igen. Men det skall nog gå det med. Kul att gjuta. Har redan börjat samla på mig ett gäng formar som jag vill testa sen när vi kommer hem från semestern.
När bokinlämningen och lånet var klart åkte vi vidare till Gustavsberg och Brisak. Vilket stort shoppingområde det har blivit även där. Förstår inte hur alla butikerna går runt. Är vi verkligen så många som handlar? Förutom värmdö centrum finns det ju också shopping i Nacka, Gustavsberg och Sickla. Kan det verkligen bära sig? Tja, tydligen gör det väl det.
Vi var egentligen på jakt efter fler skifferplattor som vi köpte där förra sommaren, men det fanns såklart inga sådana för försäljning i år. Det blev istället en påfyllning av inte helt nödvändiga men kul att ha prylar istället. Marshallhållare, dynor till trädgårdssoffan, myrmedel, nya skor till barnen. Kvittot stannade på 600 spänn. Det är verkligen inte svårt att göra av med pengar på ingenting.
Sen åkte vi hem till Lennart och Monica och hälsade på. Vad fint det har blivit i deras nya utbyggnad. Vad du har kämpat Lennart! Det var en riktig njutning att sitta i soffan och titta ut genom de stora nya fönstren, och ut i Monicas fina trädgård. När vi var där så regnade det också lite grann vilket gjorde att färgerna utomhus blev ännu starkare och vackrare att titta på. Det blev också så mycket större inne i huset när matbordet hade fått sin nya placering. Jättefint!
Barnen roade sig med att blåsa ballonger och såpbubblor. Av figurballongerna testade Benny att följa anvisningarna och göra en liten hund till Ebba. Rätt söt, även om det inte var alldeles enkelt att se att det var just en hund som ballongen föreställde. Vad Filips ballong såg ut som tar vi inte upp på den här sidan, men det skulle ha blivit en blomma om det hade funnits lite längre ballonger. Att leka med såpbubblorna var också skoj. Lennart gjorde stora härliga bubblor som barnen sen sprang runt och pickade sönder. Kul! Så kul att de ratade bullibompa denna kväll. Men även det roliga har ett slut så när tiden var inne packade vi in oss i bilen igen och åkte hem. Hem för att sitta uppe halva natten och fixa och trixa med bloggen och hemsidorna inför Bennys fest. Ibland undrar jag om det är värt det...
torsdag 12 juli 2007
11 juli - En pusta-ut-dag
I dag har äntligen solen varit framme och lyst på oss. Även om det tog lite tid innan vi kom ut i trädgården. Benny jobbade förmiddag. Barnen hade en slappardag och pyjamasarna var på ända fram till lunchen. Ebba ville göra soffkoja, det hade Benny lovat att hon skulle få göra när han var på jobbet. Så det var bara att överlämna vardagsrummet till barnen. Filip ville såklart också göra en likadan koja. Tur att vi har två identiska soffor. Barnen lekte med kojorna fram till lunchen. De lekte också in att de städade i trädgården så med varsin disktrasa i handen dammade de av hela vardagsrummet. Vilken underbar lek. Det blev lite av en sport och se vem som kunde få mest damm på sin trasa. Ebba som valde att torkade av fönsterbrädorna vann. Filip ville torka ur lamporna och där fanns det inte riktigt lika mycket damm. Nu ikväll sitter vi här med ett jättefint och rent vardagsrum, den här leken skall jag komma ihåg och föreslå igen om några veckor :-)
Pratade med Benny i telefon strax efter 11. Han skulle inte komma hem till lunchen, för han ville äta nåt annat än makaroner... Ha, Ha det sporrade mig till att göra nåt riktigt smarrigt. Det blev en något ovanlig Marina-lunch. Kycklingsatay med jordnötssås. Jag grillade kycklingspett och rörde om i grytorna, och gott lev det. "Jag ville bara visa att kvinnor faktiskt kan". Vaddå makaroner??
Benny kom hem efter lunchen. Det blev en fika ute i trädgården. Ebba gick över till grannen och hoppade studsmatta och lekte med Judie hela eftermiddagen. Ammie ringde och kom över på fika. Freddy och Filip lekte med såpbubblor och vattenpistoler.
Benny jobbade i trädgården. Man kan redan nu få en hum om hur bra det kommer att bli med kantstenen, sen när det blir klart.
onsdag 11 juli 2007
10 juli Skattjakten på Birka
Klockan ringde vid 8-tiden. Nu är det dags att vakna och gå upp för att käka frukost. Vad bra att ha en tid att passa. Annars är det ju lätt att det blir att ligga och dra i sängen alldeles för länge. Frukosten klarades av rätt snabbt. Sen var det vidare upp till dagens stora händelse, skattjakten.
När vi kom in i rummet där barnen skulle starta sin skattjakt möttes vi av ett gäng små-pirater. Vilken överraskning. Vi kom lite sent så Filip och Freddy fick vänta på sin utstyrsel.
De smet istället in och satte sig ner och lyssna tillsammans med de andra barnen. Småpiraterna fick lära sig lite mer om båten, vad som är akter över och vad som kallas för fören. Kul att de också leker in lite nyttig fakta också. Efter att barnen lärt sig vad fram och bak heter på en båt fick de ställa sig i kö för att få sin skattkarta. Det skulle vara en läskunnig per barnlag. Barnen skulle också hitta på namn till sitt lag. Filip och Freddy kunde inte enas om de skulle heta Piraterna eller Dinosaurierna så det fick bli piratisaurierna.
När de fått varsin tröja och lånat, hatt och svärd bar det iväg på båten. Första ledtråden skulle man få på plan 5, vid hissarna. När vi gått ner en våning till rätt plats hittade vi direkt en lapp med däck på. Jag gick med piratisaurierna och hjälpte killarna att läsa och skriva de rätta ledtrådarna.
På lappen stod det sen att vi skulle gå till däck 10, föröver. Vi bestämde oss för att ta trapporna. Filip och Freddy räknade varje våningsplan tills vi kom till 10:an. Sen visade de också vägen vad som var föröver. Vi letade, och letade men hade svårt att hitta ledtråden. Visste ju inte riktigt heller hur ledtråden såg ut.
Till slut var jag tvungen att fuska och fråga tjejen i spa-avdelningen om hon visste vart ledtråden fanns. Så vi slapp springa runt bland alla gäster i den förliga salongen. Det visade sig att ledtråden satt på väggen, precis utanför spa-avdelningen. På lappen stod "2 +" Bra jobbat killar, nu tar vi nästa ledtråd. På kartan läste jag högt - på däck två, akterut, finns nästa ledtråd. Vi tog trapporna ner till den andra våningen. Nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två... äntligen var vi framme. Den ledtråden gick lite fortare att hitta. Där stod siffran fyra. Hmmm. 2 + 4 = däck sex. Killarna knäckte räkneexemplet mycket snabbt. Någonstans på däck sex finns alltså skatten. Men var?? Vi var bara tvugna att hitta den sista ledtråden också.
Enlilgt skattkartan skulle ledtråden finnas någonstans på däck 5, midskepps. Det fick bli trapporna upp igen.. tre, fyra, fem. Nu hade killarna förstått att man skulle kolla efter de andra barnen, vart de gick. Så den sista ledtråden var också lätt att hitta. Vi såg vart barnen stannade och skrev på sin lapp, där måste det vara - och mycket riktigt. Sista ledtråden stod St michael. Det måste vara namnet på något rum eller liknande tänkte jag, men sa ingenting. Vi gick upp till barnavdelningen igen på däck sex. Vi gick förbi några rum och tittade in, i sista rummet satt det en pirattjej med en skattkista full med skatter. Stora godispåsar. Filip och Freddy fick varsin påse. Nam, nam.
Värt att leta efter, tror jag. barnen verkade gilla hela upplägget, inte minst för den generösa skatten. Det blev såklart ett undantag från att det inte var lördag just idag.
tisdag 10 juli 2007
9 Juli Skepp o hoj
Filip har varit mer än förväntansfull idag. När skall vi åka??? När kommer dem?? När skall vi äta? Ebba hängde med Benny till hans jobb redan efter frukost så Filip var mer än ivrig av att själv få komma iväg. Men det blev en lång väntan. Båten till Mariehamn skulle inte gå förrän 18:00 på kvällen. Jag städade av lite här hemma. Alltid roligare att komma hem till ett inte allt för belamrat hem. Vi åt köttbullar och pasta till lunch redan kl 11 för att tajma en tidig kvällsmiddag här hemma innan vi skulle iväg. Ammie och Freddy kom över vid 14-tiden. En till förväntansfull kille. Eftersom ändå ingen var speciellt hungrig gjorde vi varsin smoothie och några toastar med ost och skinka istället för middag. Efter mellisen packade jag ihop det sista, sen bar det av mot tunnelbanan. Nej.. stanna, spring inte, vänta på oss... När två femåriga killar kommer samman är det verkligen mycket spring i benen. Inte minst när det är nåt annat spännande på gång.
Vi kom fram till terminalen lite mer än en timme innan avgång. Oj, vad tidigt tänkte jag som inte är speciellt van med att va så tidigt ute i vanliga fall. Men det var faktiskt riktigt skönt. Vi hann lugna ner oss, ta en fika och kolla på programmet, gå på toan, pudra näsan, ja vi hann faktiskt med allt det där som behövdes innan vi kom på båten. Väl inne på båten köade vi oss fram till hissen och åkte ner till vårt hyttplan, 4258 skulle vi sova på. Vi packade upp, konstaterade att lyset inte funkade på toan och killarna småtjafsade om vilka sängar de skulle sova i. De fastnade såklart för samma säng, otippat. För att komma på nåt roligare att göra än att tjafsa om sängval gick vi upp för att se när båten lämnade hamn.
Jag tog på mig att säga till i receptionen om att lampan på toan var trasig. Men det var ju inte riktigt så. - Har ni prövat att stoppa i hyttnyckeln för att få ström?? Hmm, sover nog inte borta så ofta nu för tiden, nej, det har vi inte kollat. Då löste det sig på ett enkelt sätt.
Gick upp och kollade in barnlekrummet. Killarna lekte ett tag sen började de bli lite hungriga. Vi fick stå och vänta på en plats i bistron en god stund. Fullsatt. När vi väl kom in och kunde bestäla valde Filip plättar med sylt och jag käkade en hamburgertallrik. Efter plättarna fick han ta av glassen. Jag pröjsade av allas mat och blev på så sätt kvitt Ammie som lagt ut för båtresan. Notan var nästan lika stor som hela vår båtresa, tror att det skilde 30 kr. Visst är det rätt så otroligt.
Ammie och Freddy gick ner till hytten för att vila en stund. Jag och Filip skyndade oss bort till knattediskot. Discot skulle börja 20:00 men klockan var nästan 20:30 när vi hade ätit klart. På vägen dit mötte vi en del barn och föräldrar på väg därifrån så vi var nästan beredda på att det skulle vara slut efter en halvtimme, men vi hade tur. Knattediscot höll på ända till 21.00.
Filip tyckte att det var jätteskoj. Han studsade runt och sprang efter strålkastarringarna på golvet. Jag och Sofia stod också på dansgolvet och rörde på höfterna till musiken. Kul att få dansa lite, det var ju också ett tag sen.
När Filip hade studsat runt ett tag gick vi till baren och köpte en kingkong dricka, med lysring. Drickan var väl sådär, men ringen var en hit.
Det är en grej som jag aldrig kommer att glömma från en tidigare resa vi gjorde med barnen till Mumindalen. Då åkte vi med siljaline, bodde på hotell i Åbo, var en heldag i Mumindalen och åkte färjan tillbaka igen.
När vi kom hem från den resan var jag lite nyfiken på vad de hade tyckt om resan och frågade om vilka minnen de skulle ha med sig, vad de tyckte var roligast. Jag minns det såväl att Ebba direkt svarade att drinkpinnarna på båten var roligast. Det gav mig verkligen en tankeställare. Här åker man hit och dit för att göra roliga saker, lägger ner en halv förmögenhet på resor och inträden när det roligaste oftast också är det enklaste. Vattenkrig, såpbubblor, ballonger, kottgubbar... Barn är nog inte riktigt så krävande som vi ibland vill få dem till.
Efter knattediscot gick vi till hytten och förberedde oss inför natten. Jag tror att killarna somnade strax efter 23:oo, och då var de riktigt trötta. Vilken dag! Jag och Ammie fick också en härlig stund för tjejsnack. Tror att vi höll igång till två-tiden. Vi snackade så länge att vi till slut konstaterade att nästa gång så lämnar vi både barnen och männen hemma och åker själva. Så vi hinner prata på mer normal tid. Vi hinner ju aldrig få tiden att prata av oss annars i vardagen.... Det är tummen upp. Någon gång efter sommaren blir det en ny resa för oss.
Vi kom fram till terminalen lite mer än en timme innan avgång. Oj, vad tidigt tänkte jag som inte är speciellt van med att va så tidigt ute i vanliga fall. Men det var faktiskt riktigt skönt. Vi hann lugna ner oss, ta en fika och kolla på programmet, gå på toan, pudra näsan, ja vi hann faktiskt med allt det där som behövdes innan vi kom på båten. Väl inne på båten köade vi oss fram till hissen och åkte ner till vårt hyttplan, 4258 skulle vi sova på. Vi packade upp, konstaterade att lyset inte funkade på toan och killarna småtjafsade om vilka sängar de skulle sova i. De fastnade såklart för samma säng, otippat. För att komma på nåt roligare att göra än att tjafsa om sängval gick vi upp för att se när båten lämnade hamn.
Jag tog på mig att säga till i receptionen om att lampan på toan var trasig. Men det var ju inte riktigt så. - Har ni prövat att stoppa i hyttnyckeln för att få ström?? Hmm, sover nog inte borta så ofta nu för tiden, nej, det har vi inte kollat. Då löste det sig på ett enkelt sätt.
Gick upp och kollade in barnlekrummet. Killarna lekte ett tag sen började de bli lite hungriga. Vi fick stå och vänta på en plats i bistron en god stund. Fullsatt. När vi väl kom in och kunde bestäla valde Filip plättar med sylt och jag käkade en hamburgertallrik. Efter plättarna fick han ta av glassen. Jag pröjsade av allas mat och blev på så sätt kvitt Ammie som lagt ut för båtresan. Notan var nästan lika stor som hela vår båtresa, tror att det skilde 30 kr. Visst är det rätt så otroligt.
Ammie och Freddy gick ner till hytten för att vila en stund. Jag och Filip skyndade oss bort till knattediskot. Discot skulle börja 20:00 men klockan var nästan 20:30 när vi hade ätit klart. På vägen dit mötte vi en del barn och föräldrar på väg därifrån så vi var nästan beredda på att det skulle vara slut efter en halvtimme, men vi hade tur. Knattediscot höll på ända till 21.00.Filip tyckte att det var jätteskoj. Han studsade runt och sprang efter strålkastarringarna på golvet. Jag och Sofia stod också på dansgolvet och rörde på höfterna till musiken. Kul att få dansa lite, det var ju också ett tag sen.
När Filip hade studsat runt ett tag gick vi till baren och köpte en kingkong dricka, med lysring. Drickan var väl sådär, men ringen var en hit.
Det är en grej som jag aldrig kommer att glömma från en tidigare resa vi gjorde med barnen till Mumindalen. Då åkte vi med siljaline, bodde på hotell i Åbo, var en heldag i Mumindalen och åkte färjan tillbaka igen.
När vi kom hem från den resan var jag lite nyfiken på vad de hade tyckt om resan och frågade om vilka minnen de skulle ha med sig, vad de tyckte var roligast. Jag minns det såväl att Ebba direkt svarade att drinkpinnarna på båten var roligast. Det gav mig verkligen en tankeställare. Här åker man hit och dit för att göra roliga saker, lägger ner en halv förmögenhet på resor och inträden när det roligaste oftast också är det enklaste. Vattenkrig, såpbubblor, ballonger, kottgubbar... Barn är nog inte riktigt så krävande som vi ibland vill få dem till.Efter knattediscot gick vi till hytten och förberedde oss inför natten. Jag tror att killarna somnade strax efter 23:oo, och då var de riktigt trötta. Vilken dag! Jag och Ammie fick också en härlig stund för tjejsnack. Tror att vi höll igång till två-tiden. Vi snackade så länge att vi till slut konstaterade att nästa gång så lämnar vi både barnen och männen hemma och åker själva. Så vi hinner prata på mer normal tid. Vi hinner ju aldrig få tiden att prata av oss annars i vardagen.... Det är tummen upp. Någon gång efter sommaren blir det en ny resa för oss.
söndag 8 juli 2007
Utsikterna innifrån
I mitt inlägg från igår lovade jag att fota grannens fina schersminträd när batterierna i kameran var laddade och det blev dom idag. Här ser ni vilken fin utsikt vi har från vårt vardagsrum. Till höger är en bild på det fina trädet. Visst är det underbart vackert nu när det blommar. Passar jättebra in till vår vita soffa.
Nästan som en långbensbild. Tänker på den tecknade serien som brukar sändas på julafton när Långben & C:o rullar ihop den fina bakgrunden till sin campingvagn. Visst är vi bortskämda med detta vackra träd, precis utanför huset. Synd bara att det inte står på vår tomt, tänk om grannen beslutar sig för att ta ner det... Hoppas inte.
Fönstret i vardagsrummet vätter mot väster. I den motsatta riktningen, öster har vi köksfönstret.
När jag tittar ut från det fönstret ser jag ut över delar av det vi kallar för "terassen". En upphöjd rabatt i två sektioner. Bakom citronmelissen syns de två kroll-liljorna som växer i vår "terass" tillsammans med funkiorna som jag fick över när huset dränerades om.
Vår tomt ligger en aningens lägre i nivå än våra grannar i väster, så tomternas höjdskillnad avgränsades tidigare med en form av betongmur/vägg. När vi byggde "terasserna" var det dels för att få bort den fula betongväggen som började spricka och falla sönder i putsen, dels också för att få plats med de växter som jag inte riktigt visste vart jag ville ha just då. Det visade sig vara en rätt bra idé för jag har ännu inte lyckats bestämma vart jag ska placera ut de växter som ännu står där idag.
Jag flyttade också dit skott från grannarnas hallonbuskar och vinbärsbuskar som hade rotat sig på olika ställen på vår tomt. Kul att se om det skulle bli några egna bär på dem. Men det tog sin lilla tid. I år som först verkar det som att vinbärsbusken har växt till sig så mycket att det blir bär. Hallonbusken hade vi bär på redan förra året. Smaskens med egna hallon, även om grannen är snäll och låter oss smaka även av deras bär. I "terassen" finns också vår smultron och jordgubbsodling. Smultronen har jag dels frösått själv i fjol, dels har jag grävt upp ett gäng plantor från gräsmattan, innan vi sådde nytt gräs där förra året. Toppen att ha att nalla av till frukostflingorna eller eftermiddagsmellis. Det sista som jag använder min "terass" till är att samla löv och gräsklipp och få ny fin jord att odla i. Vi får se hur länge planken sen håller för jordmassorna, men det skall nog hålla ett antal år framöver hoppas jag.
Veckans projekt i trädgården
Nästa projekt som vi får ta itu med senare under veckan är att gräva upp och flytta den moderna buskrosen för att kunna förlänga gången och få till den sista uteplatsen på baksidan.Jag satte rosen där för två år sedan. Då var planen att det skulle bli en avgränsande spalje bakom rosen, som också skulle fungera som insynsskydd mellan baksidan och från vägen. Det var dock innan vi kom på hur vi skulle göra med trappan in till huset. Idag känns rosen rätt så felplacerad och är mer eller mindre ivägen.
Gången mellan trappan och rosen är nu i smalaste laget när man skall runt med cyklarna och barnvagnen. Den nya platsen för rosen kommer att bli invid grannens staket till höger om vår ingång. Straxt under det stora schersminträdet.
För att få den här delen iordningsställd måste vi också gräva upp de sista metrarna av kantstenen längsmed gången och rätta till dem i en rät linje. Idag har jordmassorna tryckt ut kantstenarna lite huller om buller. Vi får nog också gräva ner hela platsen minst en fem-tio centimeter för att kunna fylla på med de bärlager som krävs för att plattorna skall ligga fint på plats i flera år framöver. Det är mycket underarbete innan plattorna kan läggas på plats. Men slutresultatet blir kanon, hoppas jag. Inte säkert att vi hinner klart till den 18:e, men förhoppningen är iallafall att hinna klart med kantstenarna, så strukturen på uteplatsen blir klar, och att man slipper springa in i den taggiga rosen, som händer titt som tätt idag.
Vi kommer nog också att få såga/kapa skifferplattorna innan vi får ut dem på in rätta plats. Då det kommer att behövas vissa rundningar för att passa in i den tänkta formen för platsen.
Jag kämpar för att få in några runda former i trädgården. Det behövs som komplement till alla fyrkantiga husknutar och skiffergångar. En trädgård blir så mycket trevligare med några runda ting. Visst är det kul att se när en trädgården byter skepnad. Skall försöka att lägga ut lite före och efterbilder på vår trägård vid ett senare tillfälle. Jag lovar, man kan inte tro att det är samma trädgård som vi tog över i februari 2001. Tänk vad lite träd och form kan göra skillnad. Sen är det väl varochens smak som avgör om det blev till det bättre eller till det sämre. Skulle vara kul att höra vad just du tycker om förändringen. Men det får bli i ett senare inlägg.
8 juli - En regnig dag igen
Har ni sett vilken liten porlinsdocka! Igårkväll gjorde jag 12 små flätor i Ebbas blöta hår, just innan hon skulle gå och lägga sig, och simsalabim. På morgonen när vi tar ut flätorna är det som en häftig 50-talsfrisyr med små vågliknande slingor i håret. Ebba blev såklart supernöjd med resultatet. Kul grej. Filip ville inte ha flätor utan fick tre tofsar istället, också en cool frisyr, även om han bara hade dem i håret ca fem minuter.
Regnet har duggat tätt idag också. Ändå så trotsade vi vädermakterna och var ute och fixade i trädgården på förmiddagen. Det är ju en del som skall i ordning innan Bennys 40-årsfest den 18 augusti. Planerar, diskuterar och fixar med webbsidor på kvällarna och fixar till trädgården på dagtid. Tur att det är semester, även om det inte känns som semester när jag ändå bara går hemma hela dagarna (föräldraledig).
Sofia börjar bli riktigt stor nu. Snart ett halvår. Usch vad tiden går fort. 
I förra veckan började vi ge henne smakportioner av gröt. Det är alltid lika roligt att se bebisarnas grimaser första gångerna de får fastare föda i munnen. Nästan lika kul som för kossorna på grönbete. Det roliga med vår Sofia är hennes iver att få smaka mer gröt, direkt efter att hon fått sig en sked full med gröt. Hon suger i sig gröten med samma teknik som hon använder när hon ammar. Sen går hon nästan till attack mot skeden för att få mer gröt, snabbt.. Dessa stunder skulle man nästan spela in på film och arkivera för framtiden. Kul att det är så spännande med det nya.
I förra veckan började vi ge henne smakportioner av gröt. Det är alltid lika roligt att se bebisarnas grimaser första gångerna de får fastare föda i munnen. Nästan lika kul som för kossorna på grönbete. Det roliga med vår Sofia är hennes iver att få smaka mer gröt, direkt efter att hon fått sig en sked full med gröt. Hon suger i sig gröten med samma teknik som hon använder när hon ammar. Sen går hon nästan till attack mot skeden för att få mer gröt, snabbt.. Dessa stunder skulle man nästan spela in på film och arkivera för framtiden. Kul att det är så spännande med det nya. Så värst spännande verkar dessvärre inte maten vara för hennes syskon. De mer eller mindre ratar maten oavsett vad vi lagar. Snacka om att barn har sina olika perioder. Idag åt vi köttfärslimpa till lunch och fiskgratäng till middag. Ebba åt väl helt okej, men Filip käkar verkligen som en liten fågel. Efter maten skulle barnen få en is-glass, men bara om de åt upp maten. Då var det inget problem för Filip att få i sig alltihopa. Där kan man snacka om vilja.
Vad bra det är att ställa till med fest för då blir verkligen saker gjorda här hemma. I förrgår fixade Benny till den sista plattan i gången in till huset. Bilden till höger visar hur det såg ut innan plattan kom på plats. Den har väl saknats i ca två år, då pappa och Benny fixade de andra plattorna i gången. Resultatet av en komplett gång blev i alla fall jättebra, även om det tog lite tid att få till det. Idag var det också dags att ge sig på regntunneplattån utanför Jennys rum. Vi tänkte först ha den ena regntunnan där, men ett stuprör som vrider sig runt knuten bara för att vattentunnan står mer estetiskt på andra sidan huset är ingen bra lösning. Det blev en bit gräsmatta där istället. Det blir nog också bra när det blir klart.
Jag började gräva en grop under schersminträdet för att kunna flytta den moderna buskrosen dit, men det var så torrt i marken, trots allt regn, att jag bara kom ner ca 20 cm, så Benny får hjälpa till att gräva det sista senare i veckan. Vi gav upp trädgårdsgörat lagom till lunchen. Då regnade det för mycket för att det skulle vara kul.
Benny fixade med webbplatsen som hade strulat och jag vek in tvätten som han hade tvättat igår. Ammie och Freddy kom förbi på en fika. Hon hade med sig en skiss på inbjudan till Lasses 40årsfest som vi slog våra kloka ihop på. Det kommer att bli årets skäggfest. Vilken kul idé för kalas. Kom hur du vill bara du har skägg... Vi skall nog fundera ut någon bra outfit till den 1 september. ZZ-top, jultomten eller bockskägg? Det finns många olika varianter att välja på.
Hittade också wikipedias förklaring till skägg. Rätt kul att se vad många olika varianter det finns på temat. sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4gg Jag undrar bara lite nyfiket -vilken skäggvariant är den vanligaste i världen nu 2007? Det kanske finns någon nisse som har forskat på området? Får undersöka det en annan kväll när jag har långtråkigt eller inte har någonting annat att göra. Såg förresten i tidningen idag att David Beckham också har lagt till med skägg så vi kommer väl snart att få se många skäggiga killar nu till sensommaren/hösten.
Ikväll hjälpte jag också barnen att packa sina väskor inför morgondagens eskapader. Då är det dags för lite utflykter igen. Jag och Filip (och Sofia) kommer att åka en tur med finlandsbåten tillsammans med Ammie och Freddy. Benny och Ebba kommer att övernatta hemma hos Sören med familj på deras lantställe i Norrtälje. Vad kul det skall bli att göra något eget med bara ett av barnen. Det är vi nog inte så bra på att få till annars. Det brukar väl på sin höjd bli en tur till simhallen eller en sväng på stan med fika eller liknande. Men, det är väl få saker som man inte kan bli bättre på.. så fram för mer egentid med barnen till höstkanten.
lördag 7 juli 2007
Kroll- och dagliljor
Trots att det regnade kunde jag inte låta bli att springa runt med kameran i trädgården och fota de fina liljorna som blommar just nu. Från vårt köksfönster ser jag de tre stora och fina rosa krolliljorna på bilden till vänster. På något sätt måste de ha självsått sig eller kanske funnits kvar i jorden där de nu växter, för i den förhöjda rabatten har jag bara planterat sådana växter som jag inte riktigt visste vart jag skulle göra av, när vi dränerade om huset för två år sedan. Men de ser verkligen ut att trivas på platsen, bakom funkiorna. Det är ju härligt att kunna se dem från köksfönstret, för där står man ju och plockar med saker titt som tätt. Måste hitta fler fina växter att sätta i den rabatten.
De andra liljorna är de oranga dagliljorna. Kan inte komma ihåg att det har varit så många liljor tidigare, de kanske också förökar sig genom åren? Fina är de iallafall där de står uppe på berget tillsammans med irisarna och en självsådd idegran.
Annars är det nog inte så många perenner som blommar i trädgården just nu. Det jag istället kan njuta av är några sommarblommor som självsådde sig från förra året. Ringblomman och pysslingskragen. För några veckor sedan grävde jag upp de små plantorna och grupperade om dem så nu växer de prydigt i olika rutor i grönsakslandet. Kommer att bli fint om någon vecka, när det mesta är i gång.
Det blommar också tre alliumlökar i blå nyans och några allium i rödaktig nyans.Jag har också en vit liten växt som jag tror är en form av succleant, som också växer så tappert uppe på berget, trots att det inte finns någon större mängd jord under. Tog ingen bild på dem då batteriet i kameran tog slut. Får ut och fota mer i morgon istället.
Då skall jag också ta ett kort på det helt underbara schersminträdet som står på grannens tomt till höger om vår gång in till huset. Vi ser också busken från vårt vardagsrumsfönster. Vilken bakgrund att titta ut och se de vita fina blommorna. Jag brukar säga att vårt vardagsrum är som finast vid den här årstiden, och det är ju inte så konstigt. Det är helt underbart att titta ut och se denna ljuvliga växt, som nu är så stort som ett träd. Det måste finnas olika sorter av schersminen för vi har också några schersminbuskar som jag tycker doftar som smultron men de har redan blommat förbi. Blommade nog runt midsommar till slutet av juni. Också väldigt fina.
Det får bli ett eget litet projekt i vinter, att läsa in sig på och planera för att få in fler färger nu i juli-augusti. Jag har iof två busk och klätterrosor i trädgården, men där har rådjuren varit framme och glufsat i sig knopparna, så de ger inte så mycket färg som jag skulle önskat. Rådjuren är fina djur när de ligger inne på grannens tomt på baksidan och vilar i skymningen, men jag vill helst inte ha in dem till mig. Vi har försökt att skydda oss genom att ha satt upp höga spaljeer på baksidan vilka jag också tror har hjälpt, men de verkar komma in i alla fall någon annan väg.
Tja, är det inte rådjur så är det sniglar som käkar upp alla plantorna, men... man kämpar ju på ändå för det som får vara i fred och som växer till sig blir desto vackrare att titta på och njuta av.
070707 - En regnig dag
Jag som hoppades att denna dag skulle bli nåt alldeles extra för alla brudpar som passade på att gifta sig på ett så häftigt datum som det faktiskt är idag. 070707. Det hade egentligen varit något för oss, vi som förlovade oss den 9 i 9 1999. Också det ett datum som är lätt att komma ihåg. Vårt bröllopsdatum, den 12 augusti 2000 (000812) är inte lika udda, men det gör inte så mycket för dagen var ju ändå så underbar och fin så den kommer vi ihåg i allafall. Det hade regnat i flera dagar men just den helgen sken solen från klarblå himmel.
Så här i efterhand kan man ju undra vad vi höll på med när vi bestämde oss för att gifta oss under 2000. Ebba var väl inte mer än knappt fyra månader när bröllopsklockorna slog. Först all den tid det tar till att planera ett bröllop, i kombination med dålig sömn och ont om fri tid, som det faktiskt är med första barnet. Sen det praktiska med att inte kunna amma under själva bröllopet och bröllopsnatten, och behöva bassla med att pumpa ur, varje gång som brösten blev fulla och knöliga. Nej, hade det varit idag skulle nog barnet ha varit minst ett år. Det hade ju varit gulligt med små brudnäbbar i följet. Vem vet, vi kanske förnyar löftena om tre år, och då är ju barnen så pass stora att de kan häga med. Allt för att få något att fira!
Idag har det varit en sådan där riktig tråkdag då det inte händer så värst mycket. Barnen spelade robotspelet hela förmiddagen, Benny testbakade ungstrull till sin fest och jag hann med att läsa en tidning. Äntligen! På eftermiddagen klädde vi på oss regnkläderna och gick ut i trädgården. Vad mysigt det är att vara ute även fast det regnar. Luften känns mycket friskare på nåt sätt.
Vi plockade sniglar och hade sedan snigelrace. Ebbas minsta snigel vann första gången. Sen hittade jag en vinbärssnigel som såklart tog hem hela racet. Kristine och Elias kom också ner och lekte i trädgården. Barnen sprang med vattenkannor och fyllde vatten i skottkärrorna. Tänk vad det vardagliga kan vara roligt, ibland till och med mycket bättre än dyra leksaker från leksaksaffärerna. Det är väl egentligen bara fantasin som begränsar även för barnen i sina lekar.
Hoppas att vädret blir lite bättre tills i morgon. Det enda som är skönt med lite regn är att gräsmattan blir grön igen och att jag sliper vattna i alla krukor och i grönsakslandet. Vi håller tummarna för bättre väder i morgon och att vi kan göra ett ryck till i trädgården inför Bennys 40-års fest. Det är ju en del fix för att få allt att klaffa. Men... än har vi tiden på vår sida.
Så här i efterhand kan man ju undra vad vi höll på med när vi bestämde oss för att gifta oss under 2000. Ebba var väl inte mer än knappt fyra månader när bröllopsklockorna slog. Först all den tid det tar till att planera ett bröllop, i kombination med dålig sömn och ont om fri tid, som det faktiskt är med första barnet. Sen det praktiska med att inte kunna amma under själva bröllopet och bröllopsnatten, och behöva bassla med att pumpa ur, varje gång som brösten blev fulla och knöliga. Nej, hade det varit idag skulle nog barnet ha varit minst ett år. Det hade ju varit gulligt med små brudnäbbar i följet. Vem vet, vi kanske förnyar löftena om tre år, och då är ju barnen så pass stora att de kan häga med. Allt för att få något att fira!
Idag har det varit en sådan där riktig tråkdag då det inte händer så värst mycket. Barnen spelade robotspelet hela förmiddagen, Benny testbakade ungstrull till sin fest och jag hann med att läsa en tidning. Äntligen! På eftermiddagen klädde vi på oss regnkläderna och gick ut i trädgården. Vad mysigt det är att vara ute även fast det regnar. Luften känns mycket friskare på nåt sätt.
Vi plockade sniglar och hade sedan snigelrace. Ebbas minsta snigel vann första gången. Sen hittade jag en vinbärssnigel som såklart tog hem hela racet. Kristine och Elias kom också ner och lekte i trädgården. Barnen sprang med vattenkannor och fyllde vatten i skottkärrorna. Tänk vad det vardagliga kan vara roligt, ibland till och med mycket bättre än dyra leksaker från leksaksaffärerna. Det är väl egentligen bara fantasin som begränsar även för barnen i sina lekar.Hoppas att vädret blir lite bättre tills i morgon. Det enda som är skönt med lite regn är att gräsmattan blir grön igen och att jag sliper vattna i alla krukor och i grönsakslandet. Vi håller tummarna för bättre väder i morgon och att vi kan göra ett ryck till i trädgården inför Bennys 40-års fest. Det är ju en del fix för att få allt att klaffa. Men... än har vi tiden på vår sida.
6 juli - Gröna Lund
Till Ebba och Filips stora glädje föreslog Benny att vi skulle till Gröna lund idag. Han hade hört att det skulle bli regn först till kvällen, så det kunde nog bli en bra dag för en utflykt. Inte nog med det så stod det också i programmet att Tobbe Trollkar skulle uppträda under dagen. Vi skyndade oss med morgonrutinerna och tog sen bilen bort till Djurgården. Det var fler än vi som gjorde samma sak för det var ont om parkeringsplatser. Fick ställa oss borta vid Vasa museet. Men vad gör väl det, en liten promenad skadar ju aldrig.
Väl inne på Gröna Lund började barnens iver bli påtaglig. De ville ju åka så mycket som möjligt. Det var bara att köa sig fram och köpa kuponger. Benny och barnen började med nyckelpigan. Jag passade på att ge Sofia mat. Sen tog vi en promenad till andra sidan för att hitta något bra ställe att äta på. Vi bestämde oss för kryddhyllan. Benny beställde fisksoppa och jag en entrecote med bearnaisesås. Alltid lika kul när sen personalen skall servera maten och erbjuder fisksoppan till mig. Det kanske inte är så vanligt att tjejen tar det mest köttiga alternativet? Att det är manligt med biff? Vad vet jag, men det är inte första gången som de tror att Benny skall ha den maten jag beställt.
Vi fick lite bråttom mot slutet av middagen, för Tobbe Trollkar skulle börja sin föreställning. För att vara en mulen, på gränsen till regnig dag var det ändå rätt mycket folk på Grönan. Jag satte mig på en parkbänk och läste dagens tidning medans Benny och barnen kollade på Tobbe.
När hans nummer var slut hägrade sockervadden. Köa igen... Att det kan vara så gott med spunnet socker? Verkligen värt att vänta på. Kladdigt är det också. Så kladdigt att det ibland fastnar på hakan precis som en kopia av Bennys bockskägg.
Inte nog med att det var lång kötid för sockervadden, jag och Benny blev också fikasugna. Vi fick med oss hela familjen bort till våffelcaféet och tog varsin kopp kaffe. Sen var det äntligen dags för lite åka.
Vi bestämde oss för att prova "vilda musen". Ebba hoppade av redan utanför biljettluckan. Men jag och Filip köade oss igenom hela vägen. Vad tiden kan kännas lång när man väntar på något roligt. Efter en kvarts väntan var det vår tur. Det blev en grön vagn med eldflammor på. Filip och jag fick sitta bak. Spärren fälldes ned och vi åkte sakta upp för den långa höga backen. Sen... oj, vad det gick fort nerför. Filip var riktigt rädd, han hukade sig ner i vagnen och trodde att han skulle flyga ur. Jag höll om honom så gott jag kunde och tröstade med att det inte var någon fara, men vad hjälpte det. Vi åkte ju hit och dit i en väldans fart, en sådan stund är det ju tur att det inte är någon längre sträcka som man får åka. När åkturen var slut rusade Filip ur vagnen och ut till Benny som väntade utanför. I all rädsla tror jag ändå att han var rätt stolt att ha vågat att åka den vilda musen. Men det får nog vänta en säsong tills att han prövar den igen nästa gång.
Ebba och Benny hade som tur var träffat Lotta, Oliver och Filippa utanför vilda musen, och fått låna en kupong så Ebba kunde åka lite radiobil medan de väntade på att vi skulle bli klara. Typiskt nog hade jag ju alla våra kuponger i fickan.
Det blev några åk till med radiobilarna och en tur i spöktunneln, sen blev det inte så mycket mera åka för våra barn. Som sista grej ville de gå in i Pettson och Findus hus. Precis vid utgången avslutade vi dagen med en familjekamp i rulla-boll tävlingen. Benny vann, men strax efter kom både jag och Filip. Ebba har lite att ta igen till nästa gång.
Vi lovade att gå tillbaka dit igen nästa vecka, och kanske börja lite tidigare på dan.
Väl inne på Gröna Lund började barnens iver bli påtaglig. De ville ju åka så mycket som möjligt. Det var bara att köa sig fram och köpa kuponger. Benny och barnen började med nyckelpigan. Jag passade på att ge Sofia mat. Sen tog vi en promenad till andra sidan för att hitta något bra ställe att äta på. Vi bestämde oss för kryddhyllan. Benny beställde fisksoppa och jag en entrecote med bearnaisesås. Alltid lika kul när sen personalen skall servera maten och erbjuder fisksoppan till mig. Det kanske inte är så vanligt att tjejen tar det mest köttiga alternativet? Att det är manligt med biff? Vad vet jag, men det är inte första gången som de tror att Benny skall ha den maten jag beställt.
Vi fick lite bråttom mot slutet av middagen, för Tobbe Trollkar skulle börja sin föreställning. För att vara en mulen, på gränsen till regnig dag var det ändå rätt mycket folk på Grönan. Jag satte mig på en parkbänk och läste dagens tidning medans Benny och barnen kollade på Tobbe.
När hans nummer var slut hägrade sockervadden. Köa igen... Att det kan vara så gott med spunnet socker? Verkligen värt att vänta på. Kladdigt är det också. Så kladdigt att det ibland fastnar på hakan precis som en kopia av Bennys bockskägg.Inte nog med att det var lång kötid för sockervadden, jag och Benny blev också fikasugna. Vi fick med oss hela familjen bort till våffelcaféet och tog varsin kopp kaffe. Sen var det äntligen dags för lite åka.
Vi bestämde oss för att prova "vilda musen". Ebba hoppade av redan utanför biljettluckan. Men jag och Filip köade oss igenom hela vägen. Vad tiden kan kännas lång när man väntar på något roligt. Efter en kvarts väntan var det vår tur. Det blev en grön vagn med eldflammor på. Filip och jag fick sitta bak. Spärren fälldes ned och vi åkte sakta upp för den långa höga backen. Sen... oj, vad det gick fort nerför. Filip var riktigt rädd, han hukade sig ner i vagnen och trodde att han skulle flyga ur. Jag höll om honom så gott jag kunde och tröstade med att det inte var någon fara, men vad hjälpte det. Vi åkte ju hit och dit i en väldans fart, en sådan stund är det ju tur att det inte är någon längre sträcka som man får åka. När åkturen var slut rusade Filip ur vagnen och ut till Benny som väntade utanför. I all rädsla tror jag ändå att han var rätt stolt att ha vågat att åka den vilda musen. Men det får nog vänta en säsong tills att han prövar den igen nästa gång.
Ebba och Benny hade som tur var träffat Lotta, Oliver och Filippa utanför vilda musen, och fått låna en kupong så Ebba kunde åka lite radiobil medan de väntade på att vi skulle bli klara. Typiskt nog hade jag ju alla våra kuponger i fickan.Det blev några åk till med radiobilarna och en tur i spöktunneln, sen blev det inte så mycket mera åka för våra barn. Som sista grej ville de gå in i Pettson och Findus hus. Precis vid utgången avslutade vi dagen med en familjekamp i rulla-boll tävlingen. Benny vann, men strax efter kom både jag och Filip. Ebba har lite att ta igen till nästa gång.
Vi lovade att gå tillbaka dit igen nästa vecka, och kanske börja lite tidigare på dan.
torsdag 5 juli 2007
5 juli - Fika, fika och en fika till
Idag var det full fart i huset. Jag fick sova ut till ca 10.00, sen vaknade Sofia och ville ha mat. Strax därefter ringde Lennart och Monica och ville komma över med lite grejer som barnen hade glömt när de sov över där i helgen. Det var bara fram med dammsugaren och städa av det värsta i all hast. Som tur var gick det snabbt för det mesta plocket gjorde jag kvällen innan.
Jag som skulle ringa Ammie direkt när jag vaknade kom inte åt en telefon förrän klockan var närmare 11.00. Men vår planering som vi gjorde kvällen före sprack ändå för Ammie skulle hämta Freddy senare på eftermiddagen, så det blev varken tid för lunch eller betonggjutning.
Lennart och Monica kom en kvart efter samtalet och vi fikade väl nån stans strax efter elva. Sen ville barnen bada lite och tiden bara rann iväg. Vid ett-tiden gick jag in och började med matlagningen. Det fick bli spagetthi och köttfärssås. Det går snabbt och är relativt enkelt.
Ebba ville också hjälpa till att baka sockerkakan, så vi satte samtidigt igång med baket. Det bakades både sockerkaka och rabarberpaj. Och tänka sig, trots att det var en massa strul i familjen blev ändå allting klart precis i tid för att gästerna skulle komma. Mycket tack vare att Ammie kom vid halv tre och fick hjälpa till med kaffet och med rabarberpajen. Tack för att du finns Ammie!
Jag hade bjudit över granntjejen som nu hade besök av sin syster och systerdotter från Syrien. Men inte nog med det så med på fikat var också Ammie och hennes son, Kristine och hennes son, plus att Kristine hade en kompis med barn på besök, så det blev en riktigt härlig och stor eftermiddagsfika ute i trädgården.
Vad det är mysigt med en sådan grej. Att ha många härliga människor omkring sig, både vuxna och barn. Vi pratade om ditten och datten, så gott vi kunde. Jag är bara så himla dålig på engelskan, pratar ju nästan aldrig det, men... det är ju bättre att försöka och att det blir lite knackligt än att det inte blir något prat alls.
Ebba var också lite blyg i början men det gick över varteftersom tiden gick.
Sista halvtimmen tog barnen fram vattenpistolerna och mer eller mindre vände upp och ned på trädgården. Men, vad gör väl det, bara de hade kul för en stund. Hoppas nu Judie får med sig ett fint och roligt minne hem, tillbaka till Syrien.
Kristine hjälpte till att plocka undan efter oss, sen var det dags att göra mat igen. Falukorv och raggmunkar. Vilken blandning, men det gick också snabbt att göra i ordning. Ebba åt inne hos grannen. Efter maten tog jag och Filip en promenad till Myran för att hämta ett paket från Amelia. En liten ljuslykta och två kuddöverdrag: Vilka grejer man får för att prenumera på tre nummer av tidningen. Nu hoppas jag bara att jag skall få en stund i solen och hinna läsa tidningen med. Jag ligger några tidningar efter just nu.
Jag som skulle ringa Ammie direkt när jag vaknade kom inte åt en telefon förrän klockan var närmare 11.00. Men vår planering som vi gjorde kvällen före sprack ändå för Ammie skulle hämta Freddy senare på eftermiddagen, så det blev varken tid för lunch eller betonggjutning.
Lennart och Monica kom en kvart efter samtalet och vi fikade väl nån stans strax efter elva. Sen ville barnen bada lite och tiden bara rann iväg. Vid ett-tiden gick jag in och började med matlagningen. Det fick bli spagetthi och köttfärssås. Det går snabbt och är relativt enkelt.
Ebba ville också hjälpa till att baka sockerkakan, så vi satte samtidigt igång med baket. Det bakades både sockerkaka och rabarberpaj. Och tänka sig, trots att det var en massa strul i familjen blev ändå allting klart precis i tid för att gästerna skulle komma. Mycket tack vare att Ammie kom vid halv tre och fick hjälpa till med kaffet och med rabarberpajen. Tack för att du finns Ammie!
Jag hade bjudit över granntjejen som nu hade besök av sin syster och systerdotter från Syrien. Men inte nog med det så med på fikat var också Ammie och hennes son, Kristine och hennes son, plus att Kristine hade en kompis med barn på besök, så det blev en riktigt härlig och stor eftermiddagsfika ute i trädgården.Vad det är mysigt med en sådan grej. Att ha många härliga människor omkring sig, både vuxna och barn. Vi pratade om ditten och datten, så gott vi kunde. Jag är bara så himla dålig på engelskan, pratar ju nästan aldrig det, men... det är ju bättre att försöka och att det blir lite knackligt än att det inte blir något prat alls.
Ebba var också lite blyg i början men det gick över varteftersom tiden gick.
Sista halvtimmen tog barnen fram vattenpistolerna och mer eller mindre vände upp och ned på trädgården. Men, vad gör väl det, bara de hade kul för en stund. Hoppas nu Judie får med sig ett fint och roligt minne hem, tillbaka till Syrien.Kristine hjälpte till att plocka undan efter oss, sen var det dags att göra mat igen. Falukorv och raggmunkar. Vilken blandning, men det gick också snabbt att göra i ordning. Ebba åt inne hos grannen. Efter maten tog jag och Filip en promenad till Myran för att hämta ett paket från Amelia. En liten ljuslykta och två kuddöverdrag: Vilka grejer man får för att prenumera på tre nummer av tidningen. Nu hoppas jag bara att jag skall få en stund i solen och hinna läsa tidningen med. Jag ligger några tidningar efter just nu.
måndag 2 juli 2007
Bland murgrönor och betonghjärtan
Den senaste dukningen jag var med och gjorde var till en 40-årsfest. Efter många funderingar fram och tillbaka, mellan strandtema och wellpappdukning, bestämde vi oss för att ha ett lite striktare tema med anknytning till hav och natur. Eller lite rättare sagt vad vi kunde få tag på utan att ha någon större budget att röra oss med. Det är väl kanske i en sådan stund som man blir som mest kreativ. Slutresultatet blev faktiskt mer än bra.
För 35 gäster, u-dukning med 6 bord, dukade vi upp på följande vis:
För att få med lite färg, och då såklart Minnas favoritfärg, hade vi beställt brilljantblå servetter med silvertryck "Minna 40 år". (Kattis produktion, 50 st för 125 kr) Dessa vek vi efter ett tips i boken "blomsterglädje" av Helene S Lundberg. Servetten blev till en krona som sedan ställdes på tallriken. 
Något som också blev väldigt bra och som såg elegant ut var de enkla vattenkarafferna som bestod av gamla vitvinsflaskor som för kvällen var pyntade med lite grönt. Penningablad, tror jag att växen heter. Det finns ju så mycket man kan hitta på utan att det skall kosta en hel förmögenhet.
För 35 gäster, u-dukning med 6 bord, dukade vi upp på följande vis:På borden la vi ut lakan, som vi sedan täckte med fiberdukar (47 kr för 6x2.40 m). Över fiberdukarna lades 6 naturfärgade panelgardiner ut som löpare (tur att det var rea på Ellos och vi fick 3 st 2pack för totalt 105 kr). Porslinet och besticken placerades ut.
På panelgardinen lades murgröna ut. Som blomster-dekoration kom små barnmatsburkar till pass. De fick rycka in som blomvas men kläddes först med vita plisserade papper som gick ca 1 cm över glaskanten. Två A4 ark limmades ihop och sedan veks på liknande sätt som man viker till solfjädrar. Arken limmades sedan ihop till en rulle att trä över glasburken. Och en ny piffig vas var skapad. Vasen fyllde vi tre funkia-blad samt två kvistar från den vita schersminbusken.
Vi hade också gjutit små betongfigurer av finbetong. Formerna kom från IKEAs former för iskuber. Det var pusselbitar, hjärtan, stjärnor och flaskor. Betongfigurerna placerades ut vid varje kuvert. Som sista detalj placerades små värmeljusstakar ut på borden, även dessa från IKEA.
För att få med lite färg, och då såklart Minnas favoritfärg, hade vi beställt brilljantblå servetter med silvertryck "Minna 40 år". (Kattis produktion, 50 st för 125 kr) Dessa vek vi efter ett tips i boken "blomsterglädje" av Helene S Lundberg. Servetten blev till en krona som sedan ställdes på tallriken. .
Något som också blev väldigt bra och som såg elegant ut var de enkla vattenkarafferna som bestod av gamla vitvinsflaskor som för kvällen var pyntade med lite grönt. Penningablad, tror jag att växen heter. Det finns ju så mycket man kan hitta på utan att det skall kosta en hel förmögenhet.
.
Ett annat enkelt men fint pynt, som också blir till information för gästerna om vilka maträtter som serveras på buffebordet, är cypress-hållarna. De är tillverkade av en gammal avsågad cypress-stam och i den har jag satt en egentillverkad informationshållare i ståltråd. Maträtterna skrev vi med krita på svart fotopapper. Lappen sattes sedan i informationshållaren och vips var det klart. Enkelt men samtidigt väldigt fint.
.
Hållarna gjorde jag till vår inflytningsfest i april 2001, och har haft en hel del användning av dem sedan dess. Vi får väl se när nästa dukningstillfälle dyker upp. Får hoppas att det inte dröjer alldeles för länge. Det är ju så himla kul att sätta ihop olika saker, som man kanske inte ens har förväntat sig att det skall finnas på ett fest-bord (tänker på fiberduken till grönsakslandet). Har man tur kanske det tom kan bli ett samtalsämne runt bordet. Då har man lyckats med utmaningen...
En ny blogg är född!
Det tog en lång tid, men till slut kunde jag inte hålla mig längre. Klart jag också skall ha en blogg. Tanken bakom denna blogg är att få dela med mig av tankar, pyssel, trädgårdshändelser, inredning, dekorationer och allt annat skoj som ramlar på under resans gång. Den som följer bloggen får se.För att göra bloggen ännu mer spännande och läsvärd skulle det vara kul om du också ville dela med dig av egna kreativa idéer när det gäller trädgård, inredning, dekorationer... och allt vad som gör vardagen lite extra rolig.Hoppas du får en stunds god läsning & välkommen igen till bloggen!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)