9 Juli Skepp o hoj

Filip har varit mer än förväntansfull idag. När skall vi åka??? När kommer dem?? När skall vi äta? Ebba hängde med Benny till hans jobb redan efter frukost så Filip var mer än ivrig av att själv få komma iväg. Men det blev en lång väntan. Båten till Mariehamn skulle inte gå förrän 18:00 på kvällen. Jag städade av lite här hemma. Alltid roligare att komma hem till ett inte allt för belamrat hem. Vi åt köttbullar och pasta till lunch redan kl 11 för att tajma en tidig kvällsmiddag här hemma innan vi skulle iväg. Ammie och Freddy kom över vid 14-tiden. En till förväntansfull kille. Eftersom ändå ingen var speciellt hungrig gjorde vi varsin smoothie och några toastar med ost och skinka istället för middag. Efter mellisen packade jag ihop det sista, sen bar det av mot tunnelbanan. Nej.. stanna, spring inte, vänta på oss... När två femåriga killar kommer samman är det verkligen mycket spring i benen. Inte minst när det är nåt annat spännande på gång.

Vi kom fram till terminalen lite mer än en timme innan avgång. Oj, vad tidigt tänkte jag som inte är speciellt van med att va så tidigt ute i vanliga fall. Men det var faktiskt riktigt skönt. Vi hann lugna ner oss, ta en fika och kolla på programmet, gå på toan, pudra näsan, ja vi hann faktiskt med allt det där som behövdes innan vi kom på båten.

Väl inne på båten köade vi oss fram till hissen och åkte ner till vårt hyttplan, 4258 skulle vi sova på. Vi packade upp, konstaterade att lyset inte funkade på toan och killarna småtjafsade om vilka sängar de skulle sova i. De fastnade såklart för samma säng, otippat. För att komma på nåt roligare att göra än att tjafsa om sängval gick vi upp för att se när båten lämnade hamn.

Jag tog på mig att säga till i receptionen om att lampan på toan var trasig. Men det var ju inte riktigt så. - Har ni prövat att stoppa i hyttnyckeln för att få ström?? Hmm, sover nog inte borta så ofta nu för tiden, nej, det har vi inte kollat. Då löste det sig på ett enkelt sätt.

Gick upp och kollade in barnlekrummet. Killarna lekte ett tag sen började de bli lite hungriga. Vi fick stå och vänta på en plats i bistron en god stund. Fullsatt. När vi väl kom in och kunde bestäla valde Filip plättar med sylt och jag käkade en hamburgertallrik. Efter plättarna fick han ta av glassen. Jag pröjsade av allas mat och blev på så sätt kvitt Ammie som lagt ut för båtresan. Notan var nästan lika stor som hela vår båtresa, tror att det skilde 30 kr. Visst är det rätt så otroligt.
Ammie och Freddy gick ner till hytten för att vila en stund. Jag och Filip skyndade oss bort till knattediskot. Discot skulle börja 20:00 men klockan var nästan 20:30 när vi hade ätit klart. På vägen dit mötte vi en del barn och föräldrar på väg därifrån så vi var nästan beredda på att det skulle vara slut efter en halvtimme, men vi hade tur. Knattediscot höll på ända till 21.00.

Filip tyckte att det var jätteskoj. Han studsade runt och sprang efter strålkastarringarna på golvet. Jag och Sofia stod också på dansgolvet och rörde på höfterna till musiken. Kul att få dansa lite, det var ju också ett tag sen.

När Filip hade studsat runt ett tag gick vi till baren och köpte en kingkong dricka, med lysring. Drickan var väl sådär, men ringen var en hit.

Det är en grej som jag aldrig kommer att glömma från en tidigare resa vi gjorde med barnen till Mumindalen. Då åkte vi med siljaline, bodde på hotell i Åbo, var en heldag i Mumindalen och åkte färjan tillbaka igen. När vi kom hem från den resan var jag lite nyfiken på vad de hade tyckt om resan och frågade om vilka minnen de skulle ha med sig, vad de tyckte var roligast. Jag minns det såväl att Ebba direkt svarade att drinkpinnarna på båten var roligast. Det gav mig verkligen en tankeställare. Här åker man hit och dit för att göra roliga saker, lägger ner en halv förmögenhet på resor och inträden när det roligaste oftast också är det enklaste. Vattenkrig, såpbubblor, ballonger, kottgubbar... Barn är nog inte riktigt så krävande som vi ibland vill få dem till.

Efter knattediscot gick vi till hytten och förberedde oss inför natten. Jag tror att killarna somnade strax efter 23:oo, och då var de riktigt trötta. Vilken dag! Jag och Ammie fick också en härlig stund för tjejsnack. Tror att vi höll igång till två-tiden. Vi snackade så länge att vi till slut konstaterade att nästa gång så lämnar vi både barnen och männen hemma och åker själva. Så vi hinner prata på mer normal tid. Vi hinner ju aldrig få tiden att prata av oss annars i vardagen.... Det är tummen upp. Någon gång efter sommaren blir det en ny resa för oss.