Fredagen den 13 juli

Det är ju lätt att vara skrockfull om man vet om det. Nästan hela dagen gick innan jag upptäckte att vi hade fredagen den 13 idag. Det var ju tur, annars kunde det ha gått illa :-)

Idag har Benny varit på sitt jobb och jobbat av det sista inför semestern (hoppas jag). Vi gjorde inte så mycket här hemma på förmiddagen. Inte så mycket mer än att barnen tjafsade om vem som skulle få hålla i Sofia. Filip drog den längsta stickan idag. Hon verkligen älskar sina äldre syskon. Och de gillar ju henne för det går inte en dag utan att de skall pussa, krama, bära, dansa för henne, hämta leksaker.. ja, listan kan göras lång. Det är toppen, vilken avlastning jag får, från båda barnen. SÅ skönt. Tänk om det hade varit tvärtom, hu vad kämpigt det skulle ha vart.

Nu idag fick jag till och med en stund framför datorn och kunde jobba med Bennys festwebb. Den börjar ta form nu. Hoppas att den kan inspirera alla inför festen. Undra hur många som kommer. Sista svarsdagen är den 31 juli, så de inbjudna gästerna har ännu några veckor till att bestämma sig på.

Det har varit lite skvalväder idag också (duggreggn). När det är sådär under en längre tid är det inte så kul för barnen att vara ute, iallafall inte under någon längre stund. Ammie SMSade på fm och frågade om vi ville med på bio, men jag kände att jag hellre ville få klart webben innan vår semesterresa. Det är rätt mycket som är kvar att fixas med innan vi åker. Allt tar också så mycket längre tid nu när Sofia finns och kräver viss uppmärksamhet, konstigt vore det väl annars.
På tal om Sofia så fick hon sin första skorpa att gnaga på idag. Vilka miner hon hade, det var något nytt och spännande. Hon dreglade och dreglade och till slut så hade hon lyckats att mjuka upp skorpan så den nästan föll i bitar. Då kom tråkmamman och plockade bort skorpan. Synd för Sofia som kämpat så mycket för att få den mjuk.

Lunchen bestod idag av köttbullar och mos. Tillbaka till de vanliga gängorna. Benny kom hem lagom till eftermiddagsfikat. Han hade hittat ett hus på Gotland som låt intressant att kolla upp när vi kommer ner till ön. När vi kollade på webben http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3A3S4D17MDO3L748 kände jag direkt igen huset. I slutet av åttiotalet bodde min pappa och Maud i ett gammalt rivningshus just på den tomten som det här huset nu ligger på. Istället för rivningshuset bygdes tre mindre hus med två lägenheter i varje huskropp. Pappa flyttade in i den första lägenheten som blev klar, sedan revs huset där han hade bott, och det här huset som nu är till salu byggdes där. Pappa och Maud bodde sedan på Furulundsgatan fram tills att huset på Kittelgatan stod färdigt. Kul, får som sagt kolla upp det mer när vi är på plats. Om turen faller på vår lott blir det i så fall förhoppningsvis en god investering för framtiden. Ena kvarten kunde vi fortsätta att hyra ut för att få intäkter till lån och driften. Den andra kvarten kanske vi kunde få in hyrespengar på under några sommarveckor, för att själva sen ha den att åka hem till lite då som då. Vi får hålla tummarna att det känns lika bra när vi är på plats.

Marianne kom förbi med en present till Benny. Hon hade fixat med presentkort till vikingamuseet i gamla uppsala. Vilken grej. Vi måste bara hinna med besöket nu innan festen för att bli lite mer kloka på vikingatiden och hur man levde och lärde då. Benny blev glad för presenten. Det verkade inte som att Marianne kunde komma med på festen då hon fått en spelning på en kräftskiva nånstans vid Täby kyrkby (tror jag att hon sa). Iallafall skulle spelningen hålla på fram till 23:00. Hon är otrolig vår kära granne. Fyllde 70 år nu i våras och är ofta ute på massa roliga grejer. Alltifrån bussresa till Italien, datakurs i Värmland, besöka vänner i norr, släktingar i väster och allt därtill emellan. Sådär aktiv vill jag också bli när jag blir äldre och barnen flyttat ut.

Sen kom Ammie och Freddy över på chiliconcarnemiddag. Efter maten plockade Ebba fram målargrejerna för ansiktsmålningar och gav lillebror en make-up som skulle likna kaninen på kartonen till färgerna. Kanske inte identiskt men ändå rätt okej, för att vara första gången som hon målar med grejerna. Ammie ryckte sen in och gjorde Ebba till en liten hundvalp. Otroligt vad lite färg kan göra skillnad. Barnen lekte sen hund resten av kvällen, med koppel i form av skärpet till min badrock, med vattenskål och med mat i form av honungsringar som de äter till frukost (liknade faktiskt hundarnas torrfoder, det gjorde dem bra)

Färgen var inte heller så svår att tvätta bort så det blir nog fler gånger som vi grejar med den.